Lea

Att springa är den bästa terapin någonsin.
Blodetpumpar och hjärtat slår snabbare, man pressar sig ännu mer tills allting bara skriker sluta.
Helt otroligt skönt.

Ångra dock den stora dosen av socker igår, typiskt familjen.
Men älskar dem ändå. Vad skulle jag vara utan dem...
Finns ingen som dem.. jag är verkligen bortskämd.

Idag är det en ny dag och solen lyser även ida. Vilket är en positiv sak.
Struntar i skolan idag, utan tar en plugg dag hemma.
Måste se till att baka lite till orkestern. Leif förväntar sig att jag ska komma, så får la ta my ass over there.

Ne, nu måste ja palla mig till duschen.


Ciao..

Väntar på bättre tider.

Ja vet inte ritkigt vad jag tycker och tänker längre. Jag bara finns.
De är som allting bara går vidare medans jag står kvar och tittar på.

Ingen ide att älta sig, inte just nu. De får bli en annan gång.

Vanliga lilla jag.

Då va man där igen.
Singel...

Vet inte riktigt vad ja ska säga...
Om man inte orkar kämpa, vad ere då för mening att stanna kvar?

Tycker fortfarande om... men jao...

Ja är bara tom, finns inget man kan göra åt saken.
Det krävs två för att ett förhållande ska fungera.

Chocken finns kvar, kmr snart att gå över till ilska, och sedan saknaden.

Men vi alla överlever, även om de inte känns som det.

Vad ska man göra nu?


Bläääh...

illamåendet måste gå över snart, orkar inte må så här.
Denna tid ska var en lycklig stund, det sista man gör innan man drar iväg till olika håll...

Världen väntar på mig, men ja kmr nog lite senare... Iaf snart...

Fan... varför ska de göra så ont ?

Ett tag så stannade hjärtat.
Plötsligt blev allt snurrigt runt omkring..
Nej...
Vad är det som är fel?
 
Missförstånd, ja de hoppas ja verkligen.
När man entligen har hittat rätt.
Orkar man med ett nytt break...

Räddslan kmr sitta i tills imorgon.
Hoppas man får alla svaren...
Eller rättaresagt lösningen...

No air...