Sjukligt bra

Börjat skolan, o allt e väl på topp.
Mkt med nollningen just nu. Men helt okey.

Hmm, vad har hänt egentligen.
En väldans massa festande.
Och de har väl satt sina spår... uscha mig. Börjar bli lite förkyld och hängig.
Men de e bara att hålla i sig^^

Första seminariumet ida. Men de va ju inte så svårt. Mest intressant att kunna jämföra tankar med andra.

I morgon blir det en tidig dag, eller ja. Börjar  8 men ändå tidigt för oss latmaskar.
Pudcrawl på kvällen sen då... Ska bli intressant... Om man ens kmr ditt...
I värsta fall får ja väl krypa hem.

Snart kmr hjärtat hem^^ Då blir ja glad! :D

En annan sak som e lite jobbig är att Linnea har liiiiite problem med att sova.
Vad ska man göra då?
Jo varför inte blogga som ja hade lovat Denise så snällt.

Hungrig e ja också.
Vill någon hämta mat åt mig? Any body?

Take a lead and you will fall.
But I will crawl my self up again and kick some butt!
YEah!


Lycklig

Jag är så lycklig.
Även om omständigheterna inte alltid är så lyckliga.

för knappt några timmar sen mådde jag sjukt dåligt.
Men nu känns allt så mkt bättre

Framtiden är lite ljusare
hoppet är nära

När man lyssnar på låten så får man åter krafter att fortsätta vardagen.

Chris Rice- Smile

How far are you, how close am I
I know your words are true and I don't feel them inside
Still I believe you'll never leave
So were are you now

You're all I have, You're all I know
Your breath is breathing in my soul
Still I am gasping, aching, asking
Where are you now

Cause I just wanna be with You
I just want this waiting to be over
I just want to be with You
And it helps to know the Day is getting closer

Every minute takes an hour
Every inch feels like a mile
til I won't have to imagine
And I finally get to see You smile

My journey's here, but my heart is There
so I dream and wait, and keep the faith while you prepare
Our destiny, til You come back for me
Oh, please make it soon!

I just want be with You
I jsut want this waiting to be over
I just want to be  with You
And it helps to know the day is getting closer

Allt

Vad har hänt?

Jo väldigt mkt.

Varit i Afrika 3 veckor.

Börjat ett nytt jobb, jobbat hela sommaren.

Ska börja plugga nu på Måndag, kognitiva vetenskapliga programmet. bara liiiiite nervös!

Har en inneboende. Roy, min gamla barndomsvän... helt otroligt... Klicka bara direkt.

Daniel flyttar till Stockholm o börjar handels... Och där klämmer skon rätt så regällt.
Usch, vi har väntat länge på svar och äntligen så kom han in!
Men nu känns det inte lika bra.
Nu försvinner han i 3 år... eller mer... eller?

Jag har aldrig varit så lycklig som jag är just nu.
Jag vet vilka mina vänner är.
Jag vet vem jag vill vara med.
Jag vet att kärleken är äkta.
Livet flytter på som det ska.

Tänka sig.
Mina planer blir aldrig som jag har tänkt mig.

Ett sabbats år?
Nja, verkar inte som de.
När man tänker efter. Varför jobba o så?
De känns lite nja..
Då tar ja hellre ett sabbats år, och reser.

Sedan vart man nu hamnar, eller om de är rätt för mig, det märker man.

Om det har gått bra för Roy så borde de inte vara några problem.

Denis blev galen på mig.
Så skyll på henne att ja börja skriva igen ;)
Haha!:D


Jag vet inte riktigt vad ja ska skriva.
Jag känner mig helt jag vet inte.

it's all crazy

jag önska nästa att dessa år kunde passera. Men ändå inte.

Detta är bland mina bästa år nu.
Så bäst att ta vara på dem =)

Weeei!:D

Springa

Att springa är den bästa terapin någonsin.
Blodetpumpar och hjärtat slår snabbare, man pressar sig ännu mer tills allting bara skriker sluta.
Helt otroligt skönt.

Ångra dock den stora dosen av socker igår, typiskt familjen.
Men älskar dem ändå. Vad skulle jag vara utan dem...
Finns ingen som dem.. jag är verkligen bortskämd.

Idag är det en ny dag och solen lyser även ida. Vilket är en positiv sak.
Struntar i skolan idag, utan tar en plugg dag hemma.
Måste se till att baka lite till orkestern. Leif förväntar sig att jag ska komma, så får la ta my ass over there.

Ne, nu måste ja palla mig till duschen.


Ciao..

Last

Väntar på bättre tider.

Ja vet inte ritkigt vad jag tycker och tänker längre. Jag bara finns.
De är som allting bara går vidare medans jag står kvar och tittar på.

Ingen ide att älta sig, inte just nu. De får bli en annan gång.

Vanliga lilla jag.

Ont

Då va man där igen.
Singel...

Vet inte riktigt vad ja ska säga...
Om man inte orkar kämpa, vad ere då för mening att stanna kvar?

Tycker fortfarande om... men jao...

Ja är bara tom, finns inget man kan göra åt saken.
Det krävs två för att ett förhållande ska fungera.

Chocken finns kvar, kmr snart att gå över till ilska, och sedan saknaden.

Men vi alla överlever, även om de inte känns som det.

Vad ska man göra nu?


Bläääh...

illamåendet måste gå över snart, orkar inte må så här.
Denna tid ska var en lycklig stund, det sista man gör innan man drar iväg till olika håll...

Världen väntar på mig, men ja kmr nog lite senare... Iaf snart...

Fan... varför ska de göra så ont ?

Stanna

Ett tag så stannade hjärtat.
Plötsligt blev allt snurrigt runt omkring..
Nej...
Vad är det som är fel?
 
Missförstånd, ja de hoppas ja verkligen.
När man entligen har hittat rätt.
Orkar man med ett nytt break...

Räddslan kmr sitta i tills imorgon.
Hoppas man får alla svaren...
Eller rättaresagt lösningen...

No air...

Att läka

Ilskan bubblar inom mig. Hur kan man vara så dum?
Hur kan man vara ett sånt Gaaah...

Man blir ledsen i ögat när man vet att man står där hjälplös och står o tittar på förödelsen.
Allt som startade så bra har gått till något helt annat.
Vad ska man göra nu? frågar man sig.
Räcker man till ?

Mina känslor är ingenting jämfört med vad du känner min älskade vän.
Ett lidande jag önska jag kunde släcka.
Vad jag önska dig är ett värdigt liv som du vill leva.
Få dom möjligheterna du vill ha. Ta alla dessa chanser.
Om man bara var där.
Att hålla om och aldrig släppa taget.

Ett hjärta som bär det brustna.

Livet kommer inte lätt, men man kan göra det lättare för sig genom sina lösningar.
Men det är bara att hitta dessa lösningar också...

Tid läker alla sår, på ett eller annat sätt.

Jag vill bara skricka inombords, eftersom I'm not there.

Aldrig där, men överallt.


Jag har ett stort behov av människor runt omkring mig nu.
Jag orkar inte med den deprission som man har burit med sig  under dessa två år.
Vill inte ta del av det längre.
Jag vill vara mig igen.

Allting går upp o ner som en väldans bergodalbana.
Nu gäller de bara att ta tag i allting igen,.. starta om på nytt...
One step at the time....
Hello..



No air


 



Tell me how I'm supposed to breathe with no air

If I should die before I wake
It's 'cause you took my breath away
Losing you is like living in a world with no air
Oh

I'm here alone, didn't wanna leave
My heart won't move, it's incomplete
Wish there was a way that I can make you understand

But how do you expect me
to live alone with just me
'Cause my world revolves around you
It's so hard for me to breathe

Tell me how I'm supposed to breathe with no air
Can't live, can't breathe with no air
It's how I feel whenever you ain't there
It's no air, no air
Got me out here in the water so deep
Tell me how you gonna be without me
If you ain't here, I just can't breathe
It's no air, no air

No air, air
No air, air
No air, air
No air, air

I walked, I ran, I jumped, I flew
Right off the ground to float to you
There's no gravity to hold me down for real

But somehow I'm still alive inside
You took my breath, but I survived
I don't know how, but I don't even care

So how do you expect me
to live alone with just me
'Cause my world revolves around you
It's so hard for me to breathe


 



 


Hemma

Borta bra men hemma bäst.
Så sant så.

Många intryck, och allt blev faktiskt rätt så bra...

Träffade Denise, Kevin o Louise i Sthlm. VI hann inte med så mkt, allt blev bara stressigt. Damn.. Nästa gång får de bli bättre. Så här kan de inte vara. Livsstilen tar över, men vad gör man...
Stressigt, är väl det man har..

Efteråt så inser man hur mkt man har förlorat... Man förlorar sig själv och andra. Desto mer man blir instängd så förstår jag. Man är inte den man själv vill vara. Sin självbild är inte densamma som idealbilden. När ska jag kma ner på jorden? Verkar som att ja fortfarande svävar där uppe. Just nu känner jag att ensamheten är ganska skön i vissa mängder. Men desto mer förstår jag att vänner verkligen är allt. Vad skulle jag vara om ingen viste att jag existera? Livet skulle kännas rätt så surt.

Livet efter skolan? En kug fråga man ställer sig. Det ska bli skönt att slippa, men skrämande. Att ta steget in till att vara den du ska bli. Så mkt mer än man någonsin kmr förstå.

Så liten på jorden, ingen kmr att kma till din undsättning förens du har förtjänat den.
Man får jobba hårt för att få det man vill nå.

Jag skulle lika gärna kunna lägga mig i sängen och inte vakna, bara för ett tag. Försvinna från verkligheten. Fast dock vill jag ha mina morgon timmar, mina vandrar timmar, mina roliga timmar. Allt som får plats i mitt uppbokade liv.

En resa som jag har längtat efter kmr snart att knacka på min dörr. Då är det tillbaka till det förfluta, det förlorade.

Trevliga ansikten, en massa skratt. Men efteråt? Vad händer då?

Borta bra, men hemma bäst...

We are

Amazing!

Aldrig så trött som nu,
Efter att ha läst och gått igenom så förstår man vissa perioder i sitt liv.
Kanske inte den mest posotiva bilden man har.
'Men ändå: Det är oftast de dåliga sidor man kmr ihåg, men sen tillslut så förstår man och glömmer bort det med.

En evolution man inte kan förhindra.
Ett stopp tecken och helt plötsligt så är det svart...

Stress är en faktor som..
Ja just, sen så var det.
Nej men vänta.
Schitzo?
Naaah.. just a bit.

Ungefär så är min hjärna.
Ett fungerande medel, men ibland så fattar man inte vad man tänker på.
Sedan säger personen, men säg vad du tänker på.
Hmm.. ?
Hur ska ja säga de ,låter de dumt. men vänta. vad ere jag tänker på. Oh där gick the moment
nu kan ja inte säga det, lr?
Vänta.. Vad ere jag håller på med
Kan jag säga de nu.. lr är det för tidigt..
Ibland blir ja trött på mig själv
I vissa situationer kan jag berätta hur mkt som helst.
Men ibland.. så fastnar ja, o då blir de svårt att komma ut därifrån.

Känns bara dumt..
Är allt så dumt och fel egentligen?


Okey, hur mår du?

Jag mår bra, men innerst inne så är det panik.
Känns som hjärtklappningarna ligger där inne och bara väntar på att slå ut.
Men ändå inte.
Sedan är det en panik för att inte känna tillräkligt mkt.
Jag kan inte känna mer än de ja har nu.
Vad ere ?

press från olika håll, men mest från mig själv.

Jag lever vecka för vecka, men de känns som att de har gått månader efter en dag.,

Vågar man säga att man älskar?


Some one

Coldplay - Trouble


O no, I see,

I spun a web, it's tangled up with me,

And I lost my head,

The thought of all the stupid things I said,

O no what's this?

A spider web, and I'm caught in the middle,

I turned to run,

The thought of all the stupid things I've done,


I never meant to cause you trouble,

And I never meant to do you wrong,

And I, well if I ever caused you trouble,

O no, I never meant to do you harm.


O no I see,

A spider web and it's me in the middle,



So I twist and turn,

Here I am in love in a bubble,


Singing, I never meant to cause you trouble,

I never meant to do you wrong,

And I, well if I ever caused you trouble,

Although I never meant to do you harm.



They spun a web for me,

Water is my eye
Most faithful mirror
Fearless on my breath
Teardrop on the fire of a confession
Fearless on my breath
Most faithful mirror
Fearless on my br
eath

Strange

Bloggen har inte fugerat så detta är ett gammalt inlägg.

Dagen i sig har varit väldigt lugn. Pratat med fint folk så då blir man alltid glad.
Min nya sak just nu har blivit att hänga på youtube väldigt mkt.
If ya wanna, sök på Achmed dead terrorist lr Jeff Dunham. Sweet thing

Jag har svårt med känslor, men ändå inte.

Jag kan känna så mycket känslor att jag håller på att bubbla över.
Men när jg väl vill att de ska komma fram så gör det aldrig det.

Det är bara vid vissa få tillfällen.

Aldrig face to face..

Donno why?

Bara är så.


Jag är rädd...

Hur ska det blir när jag åker tillbaka. Jag är verkligen spännd och förväntans full. Är det så här det var? Kommer jag komma ihåg något?

Jag vill gärna förstå mig själv. Jag har väntat på detta i 15 år nu.

Nu är det dags. Jag ska hem...


Djupa andetag, snart öppnas dörren.

Det första jag bemöts av är doften.

Den obeskrivliga doften av värme.

Allt går i slowmotion.

Varje steg, varje ögonblick.

Barn springer runt och leker,

De tittar upp och pekar.
Vem?


Snart så blir allt svart och miljön byts.

Nu är det regnigt och kallt.
Jag hör en pistol gå av.

Fåglarna tystnar.

Jag tittar runt.

Det är fler än jag.

Plötsligt så tar något tag i min arm och sliter med mig.

Jag skriker, jag är rädd.

"VAD GÖR DU?! VAD VILL DU!? SLÄPP!"

Jag förstår ingenting.
Blixten slår ner inte långt ifrån.

Vid det tillfället ser jag personen.

Ett hånleende på läpparna och en mordiskblick är vad jag möter.

Jag faller in i dimman och vaknar inte.


Nu är tiden vist inne... eller?



Varje natt kan det vara desamma, varje natt kan det varan någon annan.

Skräcken lever iaf. Kvar inombords.

Skriket vill bara komma ut.

Springa långt bort, bort från det onda, bort från allt.


Drömmar...


För mig har drömmar varit en stor deal i mitt liv.

Varje kväll har det handlat om någon liknande händelse.

Allting kan spelas om och om igen tills man vaknar upp med ett ryck.

Eller så kan det vara harmoniska som i sin tur blir något helt annat.

Former ändras, människor kommer och går även om jag inte har träffat dem.

I verkligheten sen får man sina dejavu känslor som utvecklas till något annat.


Skrämmer mig själv ibland.


Jag kan inte titta på skräck filmer eftersom allt jag ser och hör åter kommer i mina drömmar.

Kanske något man gjorde när man var lite, men dess värre så har de fastnat i mitt huvud.


Tid

Tiden går fruktansvärt fort.
Det är ett problem med mig.
Jag vill att allt ska gå så snabbt.
Om jag vill ha något så vill jag ha det nu.
En girighet som är grymt irriterande ibland, även för mig.

Det är kanske en slags borkskämdhet som inte vill försvinna kanske...eller?

En sak som är otorligt är att vänner består även om man inte har talat med dem på flera år/månader.
Jag är otroligt lycklig som har sånna vänner som jag har.
Även om jag inte är den bästa på att hålla kontaken så är det otroligt att de fortfarande vill vara min vän.
En sak som är roligt är att man peppar varandra att göra saker man aldrig trott att man kunnat.
Hmm.. En pepp talker... Det är något jag e bra på. Eller iaf vad jag har hört. En liten coach.
Kanske ska införskaffa en visselpipa?.. tihi..

Nej, men är det något jag vill hålla på med i framtiden?
Ge personer rådgivning i något ämne. Lärare är ett val jag kan välja.
Men då blir det nästan så att hela min familj är lärare. Inget negativt i det. Men ändå.
Vid varje middags tillfällen så kommer det alltid upp på tal. Hur skolans värld är.
Jag har levt i den världen väldigt länge nu, iaf bakom scenerna.
Vad som nu försegår. Det låter väldigt roligit i vissa fall. Men sedan så släks den drömmen av att vad jag själv tycker om skolan. Vist jag älskar att lära mig saker, men jag har sällan orken till det. Ibland önskar ja att man var som en liten robbot och inte kände någon deperision eller sömnbrist, utan kan sitta där och plugga in nu vad som ska kunnas.
en livet måste absolut vara svårare än så. Det är en självklarhet! "Kämpa kämpa!"

En annan sak jag skulle vilja bli är musiker. Ett liv på en scen är ju aldrig fel. Det är då jag mår som bäst, när jag är omringad av otroliga musiker som verkligen kan sin sak. Ett tillfälle då man känner man har världen för sina fötter. En makt man känner inombords som bara vill leverera känslan av en otrolig glädje, eller sorg, beroende på vad låten handlar om. Allt omkring dig stannar bara för en sekund. Nervositeten försvinner och allt annat betyder ingenting.

Livet... är sång och musik. Något som jag alltid kommer att känna.

Sedan har vi också den delen som vi ut i välden och rädda varje person man träffar på. Den viljan att ge upp sitt trygga liv här till något fruktansvärt som händer någon annan stanns i världen. En vilja att hjälpa världen att överleva. Det ända som håller mig tillbaka är räddslan. Räddslan för det jag kan gå miste om här. Tryggheten som jag alltid har haft kommer att försvinna, och då måste jag acceptera att jag är ensam. Alla är ensamma. Vi har ingen annan att skylla än oss i det vi bestämmer i livet. Varje val jag gör måste ja ta alla konsikveser själv. Även om jag vill skylla bort allt på andra, eftersom det känns mycket lättare att leva med det eller bearbeta. Ett beteende sak som händer oss människor.

Framtiden är imorgon, framtiden är om några år, men vi skrämmer upp oss själva eftersom vi vill gärna veta allt nu. Men vad händer med nuet. Jag vill leva ännu mer i nuet än i morgon.
Lev nu....

// Léa


Her



What would it be without a change of this...

I say hi and welcome to my life, were the magic is happening..
hope u will enjoy.

// Twinkleeyes

Första inlägget

Välkommen till min nya blogg!